Usted buscó: zemaljskih (Serbio - Sueco)

vladaæe od mora do mora, i od reke do krajeva zemaljskih.
må han härska från hav till hav och ifrån floden intill jordens ändar.

i ja æu ga uèiniti prvencem, višim od careva zemaljskih.
han skall kalla mig så: 'du min fader, min gud och min frälsnings klippa.'

jer gleda do krajeva zemaljskih i vidi sve što je pod svim nebom.
ty han förmår skåda till jordens ändar, allt vad som finnes under himmelen ser han.

pod sva nebesa pušta ga, i svetlost svoju do krajeva zemaljskih.
han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.

i izidjoše iz grada momci knezova zemaljskih, i vojska za njima.
men när dessa -- landshövdingarnas män och hären som följde dem -- hade kommit ut ur staden,

on oduzima srce glavarima naroda zemaljskih, i zavodi ih u pustinju gde nema puta,
stamhövdingar i landet berövar han förståndet, han leder dem vilse i väglösa ödemarker.

i govorahu o bogu jerusalimskom kao o bogovima naroda zemaljskih, koji su delo ruku èoveèjih.
och de talade om jerusalems gud på samma sätt som om de främmande folkens gudar, vilka äro verk av människohänder.

i ustaše neki od starešina zemaljskih, i progovoriše svemu zboru narodnom i rekoše:
och några av de äldste i landet stodo upp och sade till folkets hela församling sålunda:

osim onog što dohodjaše od trgovaca i onih koji prodavahu mirise i od svih careva arapskih i upravitelja zemaljskih.
förutom det som inkom genom kringresande handelsmän och genom krämares köpenskap, så ock från erebs alla konungar och från ståthållarna i landet.

a od toga ništa da ne prodaju ni promenjuju, ni da prenose prvina zemaljskih, jer je svetinja gospodu.
och de få icke sälja något därav; det bästa landet må man icke byta bort eller eljest överlåta åt någon annan, ty det är helgat åt herren.

glad æe ih cediti, vruæice i ljuti pomori proždiraæe ih; i zube zverske poslaæu na njih i jed zmija zemaljskih.
de skola utsugas av hunger och förtäras av feberglöd, av farsoter som bittert pina; jag skall sända över dem vilddjurs tänder och stoftkrälande ormars gift.

divno nam odgovaraš po pravdi svojoj, bože, spasitelju naš, uzdanico svih krajeva zemaljskih, i naroda preko mora daleko.
säll är den som du utväljer och låter komma till dig, så att han får bo i dina gårdar. må vi få mätta oss med det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel.

to si ti, care, koji si velik i silan, i velièina je tvoja visoka i doseže do neba i vlast tvoja do krajeva zemaljskih.
du skall bliva utstött från människorna och nödgas bo ibland markens djur och äta gräs såsom en oxe och vätas av himmelens dagg; och sju tider skola så gå fram över dig, till dess du besinnar att den högste råder över människors riken och giver dem åt vem han vill.

kad pusti glas svoj, buèe vode na nebesima, podiže paru s krajeva zemaljskih, i pušta munje s daždem, i izvodi vetar iz staja njegovih.
när han vill låta höra sin röst, då brusa himmelens vatten, då låter han regnskyar stiga upp från jordens ända; han låter ljungeldar komma med regn och för vinden ut ur dess förvaringsrum.

eda li ne znate šta sam uèinio ja i moji stari od svih naroda na zemlji? jesu li bogovi naroda zemaljskih mogli izbaviti zemlju svoju iz mojih ruku?
veten i icke vad jag och mina fäder hava gjort med andra länders alla folk? hava väl de gudar som dyrkas av folken i dessa andra länder någonsin förmått rädda sina länder ur min hand?

i od naroda zemaljskih koji donesu trg ili kakvu god hranu u subotu na prodaju, da ne uzimamo u subotu ni u drugi sveti dan, i da ostavljamo sedme godine da poèiva zemlja i opraštamo svaki dug.
och när de främmande folken förde in handelsvaror eller något slags säd till salu på sabbatsdagen, skulle vi icke köpa det av dem på sabbat eller helgdag; och vi skulle låta vart sjunde år vara friår och då avstå från alla slags krav.

a i knjigu napisa ružeæi gospoda boga izrailjevog i govoreæi na nj reèima: kao što bogovi naroda zemaljskih nisu izbavili svoj narod iz mojih ruku, tako neæe ni bog jezekijin izbaviti narod svoj iz mojih ruku.
han hade ock skrivit ett brev vari han smädade herren, israels gud, och talade mot honom så: »lika litet som de gudar som dyrkas av folken i de andra länderna hava kunnat rädda sina folk ur min hand, lika litet skall hiskias gud kunna rädda sitt folk ur min hand.»

evo, ja æu ih dovesti iz zemlje severne, i sabraæu ih s krajeva zemaljskih, i slepog i hromog, i trudnu i porodilju, sve zajedno, zbor veliki vratiæe se ovamo.
ja, jag skall föra dem från nordlandet och församla dem från jordens yttersta ända -- bland dem både blinda och halta, både havande kvinnor och barnaföderskor; i en stor skara skola de komma hit tillbaka.

evo, gospod oglasi do krajeva zemaljskih; recite kæeri sionskoj: evo, spasitelj tvoj ide; evo, plata je njegova kod njega i delo njegovo pred njim.
hör, herren höjer ett rop, och det når till jordens ända: sägen till dottern sion: se, din frälsning kommer. se, han har med sig sin lön, och hans segerbyte går framför honom.

a ahav reèe: preko koga? a on reèe: ovako veli gospod: preko momaka knezova zemaljskih. opet reèe: ko æe zametnuti boj? a on reèe: ti.
då frågade ahab: »genom vem? han svarade: »så säger herren: genom landshövdingarnas män.» han frågade ytterligare: »vem skall begynna striden?» han svarade: »du själv.»