Usted buscó: åminnelse (Sueco - Árabe)

en psalm av david; till åminnelse.
مزمور لداود للتذكير‎. ‎يا رب لا توبخني بسخطك ولا تؤدبني بغيظك

för sångmästaren; av david, till åminnelse.
لامام المغنين. لداود للتذكير‎. ‎اللهم الى تنجيتي يا رب الى معونتي اسرع‎.

hans åminnelse förgås ifrån jorden, hans namn lever icke kvar i världen.
ذكره يبيد من الارض ولا اسم له على وجه البر.

herre, ditt namn varar evinnerligen, herre, din åminnelse från släkte till släkte.
يا رب اسمك الى الدهر. يا رب ذكرك الى دور فدور‎.

men herrens ansikte är emot dem som göra det onda, han vill utrota deras åminnelse från jorden.
‎اولئك صرخوا والرب سمع ومن كل شدائدهم انقذهم‎.

han har så gjort, att hans under äro i åminnelse; nådig och barmhärtig är herren.
‎صنع ذكرا لعجائبه. حنّان ورحيم هو الرب‏‎.

fienderna äro nedgjorda, utrotade för alltid; deras städer har du omstörtat, deras åminnelse har förgåtts.
‎اما الرب فالى الدهر يجلس. ثبّت للقضاء كرسيه

jag skulle säga: 'jag vill blåsa bort dem, göra slut på deras åminnelse bland människor',
قلت ابددهم الى الزوايا وابطل من الناس ذكرهم.

och man satte dem på efodens axelstycken, för att stenarna skulle bringa israels barn i åminnelse, allt såsom herren hade bjudit mose.
ووضعهما على كتفي الرداء حجري تذكار لبني اسرائيل. كما امر الرب موسى.

aron skall så bära israels söners namn i domsskölden på sitt hjärta, när han går in helgedomen, för att bringa dem i åminnelse inför herrens ansikte beständigt.
فيحمل هرون اسماء بني اسرائيل في صدرة القضاء على قلبه عند دخوله الى القدس للتذكار امام الرب دائما.

och väl veta de som leva att de måste dö, men de döda vet alls intet, och de hava ingen vinning mer att vänta, utan deras åminnelse är förgäten.
لان الاحياء يعلمون انهم سيموتون. اما الموتى فلا يعلمون شيئا وليس لهم اجر بعد لان ذكرهم نسي.

och mose och prästen eleasar togo emot guldet av över- och underhövitsmännen och buro in det i uppenbarelsetältet, för att det skulle bringa israels barn i åminnelse inför herrens ansikte.
فاخذ موسى والعازار الكاهن الذهب من رؤساء الالوف والمئات واتيا به الى خيمة الاجتماع تذكارا لبني اسرائيل امام الرب

ett altare av jord skall du göra åt mig och offra därpå dina brännoffer och tackoffer, din småboskap och dina fäkreatur. Överallt på den plats där jag stiftar en åminnelse åt mitt namn skall jag komma till dig och välsigna dig.
مذبحا من تراب تصنع لي وتذبح عليه محرقاتك وذبائح سلامتك غنمك وبقرك. في كل الاماكن التي فيها اصنع لاسمي ذكرا آتي اليك واباركك.

och att dessa dagar skulle ihågkommas och firas i alla tider, i var släkt, i vart hövdingdöme och i var stad, så att dessa purimsdagar oryggligt skulle hållas bland judarna och deras åminnelse icke upphöra bland deras efterkommande.
وان يذكر هذان اليومان ويحفظا في دور فدور وعشيرة فعشيرة وبلاد فبلاد ومدينة فمدينة ويوما الفور هذان لا يزولان من وسط اليهود وذكرهما لا يفني من نسلهم

sedan tog han ett bröd och tackade gud och bröt det och gav åt dem och sade: »detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. gören detta till min åminnelse.»
واخذ خبزا وشكر وكسر واعطاهم قائلا هذا هو جسدي الذي يبذل عنكم. اصنعوا هذا لذكري.

och absalom hade, medan han ännu levde, låtit resa åt sig en stod som står i konungsdalen; ty han tänkte: »jag har ingen son som kan bevara mitt namns åminnelse. den stoden hade han uppkallat efter sitt namn, och den heter ännu i dag absaloms minnesvård.
وكان ابشالوم قد اخذ واقام لنفسه وهو حيّ النصب الذي في وادي الملك لانه قال ليس لي ابن لاجل تذكير اسمي. ودعا النصب باسمه وهو يدعى يد ابشالوم الى هذا اليوم