Je was op zoek naar: människans räddning (Zweeds - Latijn)

människans
homo sapiens

gud, kom till min räddning; herre, skynda till min hjälp.
in iustitia tua libera me et eripe me inclina ad me aurem tuam et salva m

ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.
longe fient filii eius a salute et conterentur in porta et non erit qui erua

all människans möda är för hennes mun, och likväl bliver hennes hunger icke mättad.
omnis labor hominis in ore eius sed anima illius non impletu

dödsriket och avgrunden kunna icke mättas; så bliva ej heller människans ögon mätta.
infernus et perditio non replentur similiter et oculi hominum insatiabile

därför skall ofärd plötsligt komma över honom; oförtänkt varder han krossad utan räddning.
huic extemplo veniet perditio sua et subito conteretur nec habebit ultra medicina

så säger herren: ett förfärans rop fingo vi höra; förskräckelse utan någon räddning!
quoniam haec dicit dominus vocem terroris audivimus formido et non est pa

jag vet det, herre: människans väg beror ej av henne, det står icke i vandrarens makt att rätt styra sina steg.
scio domine quia non est hominis via eius nec viri est ut ambulet et dirigat gressus suo

och då under flera dagar varken sol eller stjärnor hade synts, och stormen låg ganska hårt på, hade vi icke mer något hopp om räddning.
neque sole autem neque sideribus apparentibus per plures dies et tempestate non exigua inminente iam ablata erat spes omnis salutis nostra

ty vilken människa vet vad som är i en människa, utom den människans egen ande? likaså känner ingen vad som är i gud, utom guds ande.
quis enim scit hominum quae sint hominis nisi spiritus hominis qui in ipso est ita et quae dei sunt nemo cognovit nisi spiritus de

då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;
si mundus et rectus incesseris statim evigilabit ad te et pacatum reddet habitaculum iustitiae tua

så skulle vi genom två oryggliga utsagor, i vilka gud omöjligen kunde ljuga, undfå en kraftig uppmuntran, vi som hava sökt vår räddning i att hålla fast vid det hopp som ligger framför oss.
ut per duas res inmobiles quibus inpossibile est mentiri deum fortissimum solacium habeamus qui confugimus ad tenendam propositam spe

Över alla höjder i öknen rycka förhärjare fram, ja, herrens svärd förtär allt, från den ena ändan av landet till den andra; intet kött kan finna räddning.
super omnes vias deserti venerunt vastatores quia gladius domini devoravit ab extremo terrae usque ad extremum eius non est pax universae carn

framför dem går en förtärande eld och bakom dem kommer en förbrännande låga. likt edens lustgård var landet framför dem, men bakom dem är det en öde öken; ja, undan dem finnes ingen räddning.
ante faciem eius ignis vorans et post eum exurens flamma quasi hortus voluptatis terra coram eo et post eum solitudo deserti neque est qui effugiat eu

skulle vi väl nu på nytt bryta mot dina bud och befrynda oss med folk som bedriva sådana styggelser? skulle du då icke vredgas på oss, ända därhän att du förgjorde oss, så att intet mer vore kvar och ingen räddning funnes?
ut non converteremur et irrita faceremus mandata tua neque matrimonia iungeremus cum populis abominationum istarum numquid iratus es nobis usque ad consummationem ne dimitteres nobis reliquias et salute

människan
homo sapiens