Şunu aradınız:: klippan (İsveççe - Sırpça)

säll är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan.
blago onome koji uzme i razbije decu tvoju o kamen.

rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.
izvodi potoke iz kamena, i vodi vodu rekama.

för honom som förvandlar klippan till en vattenrik sjö, hårda stenen till en vattenkälla.
koji pretvara kamen u jezero vodeno, granit u izvor vodeni.

på klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.
na steni stanuje i bavi se, na vrh stene, na tvrdom mestu.

den ena klippan reste sig i norr, mitt emot mikmas, den andra i söder, mitt emot geba.
i jedna od njih stajaše sa severa prema mihmasu, a druga s juga prema gavaji.

då skall han fråga: var äro nu deras gudar, klippan till vilken de togo sin tillflykt?
i reæi æe: gde su bogovi njihovi? stena u koju se uzdaše?

örnens väg under himmelen, ormens väg över klippan, skeppets väg mitt i havet och en mans väg hos en ung kvinna.
put orlov u nebo, put zmijin po steni, put ladjin posred mora, i put èoveèiji k devojci.

därefter sade herren: »se, här är en plats nära intill mig; ställ dig där på klippan.
i reèe gospod: evo mesto kod mene, pa stani na stenu.

och manoa tog killingen med tillhörande spisoffer och lade upp den på klippan åt herren. då lät han något underbart ske i manoas och hans hustrus åsyn.
tada manoje uze jare i dar, i prinese gospodu na steni; a andjeo uèini èudo pred manom i ženom njegovom;

han förde honom fram över landets höjder och lät honom äta av markens gröda; han lät honom suga honung ur hälleberget och olja ur den hårda klippan.
vodjaše ga na visine zemaljske da jede rod poljski, i davaše mu da sisa med iz stene i ulje iz tvrdog kamena,

se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»
evo! on udari u kamen, i poteèe voda, i reke ustadoše; može li i hleba dati? hoæe li i mesa postaviti narodu svom?

de ledo ingen törst, när han förde dem genom ödemarker, ty han lät vatten strömma fram ur klippan åt dem, han klöv sönder klippan, och vattnet flödade.
neæe ožedneti kad ih povede preko pustinje; vodu iz stene toèiæe im, jer æe rascepiti kamen i poteæi æe voda.

vad gör du här, och vem tänker du lägga här, eftersom du här hugger ut en grav åt dig? du som hugger ut din grav så högt uppe, du som i klippan urholkar en boning åt dig,
i reci mu: Šta æeš ti tu? i ko ti je tu, te si tu istesao sebi grob? istesao si sebi grob na visokom mestu i spremio si sebi stan u kamenu.

när nu saul drog åstad med sina män för att söka efter david, om talade man det för denne, och han drog då ned till klippan och stannade så i öknen maon. när saul hörde detta, satte han efter david in i öknen maon.
i saul izadje sa svojim ljudima da ga traži; a davidu javiše, te on sidje sa stene i stade u pustinji maonu. a saul kad to èu, otide za davidom u pustinju maon.

hören på mig, i som faren efter rättfärdighet, i som söken herren. skåden på klippan, ur vilken i ären uthuggna, och på gruvan, ur vilken i haven framhämtats:
poslušajte me koji idete za pravdom, koji tražite gospoda; pogledajte stenu iz koje ste iseèeni, i duboku jamu iz koje ste iskopani;

då tog rispa, ajas dotter, sin sorgdräkt och hade den till sitt läger ovanpå klippan från det att skörden begynte, ända till dess att vattnet strömmade ned över dem från himmelen; och hon tillstadde icke himmelens fåglar att slå ned på dem om dagen, ej heller markens vilda djur att göra det om natten.
a resfa kæi ajina uze vreæu, i prostre po steni u poèetku žetve dokle ne pade na njih dažd sa neba, i ne dade pticama nebeskim da padaju na njih danju ni zverima poljskim noæu.