Şunu aradınız:: seders (Afrikanca - İsveççe)

die balke van ons huise is seders, ons paneelwerk sipresse.
bjälkarna i vår boning äro cedrar, och cypresser vår väggpanel.»

die berge was oordek met sy skaduwee, en met sy ranke die seders van god.
bergen blevo betäckta av dess skugga och guds cedrar av dess rankor;

die bome van die here word versadig, die seders van die líbanon wat hy geplant het;
herrens träd varda ock mättade, libanons cedrar, som han har planterat;

en oor al die hoë en verhewe seders van die líbanon en oor al die eikebome van basan;
ja, över alla libanons cedrar, de höga och stolta, och över alla basans ekar;

die stem van die here breek seders; ja, die here verbreek die seders van die líbanon;
herrens röst bräcker cedrar, herren bräcker libanons cedrar.

sy bene is marmerpilare wat rus op voetstukke van fyn goud; sy gestalte is soos die líbanon, uitgesoek soos die seders.
hans ben äro pelare av vitaste marmor, som vila på fotstycken av finaste guld. att se honom är såsom att se libanon; ståtlig är han såsom en ceder.

en ek sal verwoesters teen jou heilig, elkeen met sy wapens, en hulle sal jou beste seders afkap en in die vuur gooi.
och jag skall inviga fördärvare till att komma över dig, var och en med sina vapen, och de skola hugga ned dina väldiga cedrar och kasta dem i elden

die bakstene het geval, maar met gekapte klip sal ons bou; die wildevyebome is afgekap, maar ons sal seders in hulle plek neem!
och allt folket får förnimma det, efraim och samarias invånare, de som säga i sitt övermod och i sitt hjärtas stolthet:

en die koning het die silwer en die goud in jerusalem gemaak soos die klippe, en die seders het hy gemaak soos die wildevyebome wat in die laeveld is, in menigte.
och konungen styrde så, att silver och guld blev lika vanligt i jerusalem som stenar, och cederträ lika vanligt som mullbärsfikonträ i låglandet.

soos dale met waterlope wat hulle ver uitstrek, soos tuine by 'n rivier, soos alewees wat die here geplant het, soos seders by die water.
de likna dalar som utbreda sig vida, de äro såsom lustgårdar invid en ström, såsom aloeträd, planterade av herren, såsom cedrar invid vatten.

en tog het Ék die amoriet voor hulle uit verdelg wie se hoogte was soos die hoogte van die seders, en hy was sterk soos die eikebome; maar ek het sy vrug daarbo en sy wortels daaronder verdelg.
och dock var det jag som förgjorde för dem amoréerna, ett folk så högrest som cedrar och så väldigt som ekar; jag förgjorde deras frukt ovantill och deras rötter nedantill.

seders het nie naby hom gekom in die tuin van god nie, sipresse was nie soos sy takke nie, en platane het nie gehaal by sy takwerk nie: geen boom in die tuin van god was met hom te vergelyk in sy skoonheid nie.
ingen ceder i guds lustgård gick upp emot denna, ingen cypress hade kvistar som kunde förliknas med dennas, ingen lönn bar grenar, jämförliga med dennas; nej, intet träd i guds lustgård liknade den i skönhet

gee dan nou bevel dat hulle vir my seders uit die líbanon kap, en laat my dienaars saam met u dienaars wees, en die loon van u dienaars sal ek u gee net soos u sê; want u weet self dat onder ons niemand is wat verstaan om bome te kap soos die sidoniërs nie.
så bjud nu att man hugger åt mig cedrar på libanon. härvid skola mina tjänare vara dina tjänare behjälpliga; och jag vill giva dig betalning för dina tjänares arbete, alldeles såsom du själv begär. ty du vet själv att bland oss icke finnes någon som är så skicklig att hugga virke som sidonierna.»

deur jou boodskappers het jy die here gesmaad en gesê: met die menigte van my waens het ék die hoogte van die berge opgeklim, die uithoeke van die líbanon, en ek het sy statige seders, die keur van sy sipresse, omgekap en deurgedring tot in sy diepste skuilhoeke, sy bos wat is soos 'n tuin.
genom dina sändebud smädade du herren, när du sade: 'med mina många vagnar drog jag upp på bergens höjder, längst upp på libanon; jag högg ned dess höga cedrar och väldiga cypresser; jag trängde fram till dess innersta gömslen, dess frodigaste skog;