Şunu aradınız:: acceperit (Latince - İsveççe)

amen dico vobis quicumque non acceperit regnum dei sicut puer non intrabit in illu
sannerligen säger jag eder: den som icke tager emot guds rike såsom ett barn, han kommer aldrig ditin.»

quod si alteram ei acceperit providebit puellae nuptias et vestimenta et pretium pudicitiae non negabi
tager han sig ännu en hustru, så göre han icke någon minskning i den förras kost, beklädnad eller äktenskapsrätt.

ad usuram non commodaverit et amplius non acceperit ab iniquitate averterit manum suam iudicium verum fecerit inter virum et viru
om han icke ockrar eller tager ränta, om han håller sin hand tillbaka från vad orätt är och fäller rätta domar människor emellan --

dixit quoque rebecca ad isaac taedet me vitae meae propter filias heth si acceperit iacob uxorem de stirpe huius terrae nolo viver
och rebecka sade till isak: »jag är led vid livet för hets döttrars skull. om jakob tager hustru bland hets döttrar, en sådan som dessa, någon bland landets döttrar, varför skulle jag då leva?»

a pauperis iniuria averterit manum suam usuram et superabundantiam non acceperit iudicia mea fecerit in praeceptis meis ambulaverit hic non morietur in iniquitate patris sui sed vita vive
en som icke förgriper sig på den arme, ej heller ockrar eller tager ränta, utan gör efter mina rätter och vandrar efter mina stadgar, då skall denne icke dö genom sin faders missgärning, utan skall förvisso få leva.

si acceperit homo uxorem et habuerit eam et non invenerit gratiam ante oculos eius propter aliquam foeditatem scribet libellum repudii et dabit in manu illius et dimittet eam de domo su
om en man har tagit sig en hustru och äktat henne, men hon sedan icke längre finner nåd för hans ögon, därför att han hos henne har funnit något som väcker hans leda, och om han fördenskull har skrivit skiljebrev åt henne och givit henne det i handen och skickat bort henne från sitt hus,

latentibus apud se insidiis et in cubiculo finem rei expectantibus clamavitque ad eum philisthim super te samson qui rupit vincula quomodo si rumpat quis filum de stuppae tortum putamine cum odorem ignis acceperit et non est cognitum in quo esset fortitudo eiu
men hon hade lagt folk i försåt i den inre kammaren. sedan ropade hon till honom: »filistéerna äro över dig, simson!» då slet han sönder sensträngarna så lätt som en blångarnssnodd slites sönder, när den kommer intill elden. alltså hade man ingenting fått veta om hans styrka.