Şunu aradınız:: nullusque (Latince - İsveççe)

ingressus est itaque populus saltum et apparuit fluens mel nullusque adplicuit manum ad os suum timebat enim populus iuramentu
men när folket hade kommit in i skogsbygden och fått se den utflutna honungen, vågade dock ingen föra handen upp till munnen, ty folket fruktade för eden.

dataque est ab eo pax in omnes per circuitum nationes nullusque eis hostium resistere ausus est sed cuncti in eorum dicionem redacti sun
var och en av dessa städer skulle bestå av själva staden och tillhörande utmarker runt omkring. så var det med alla dessa städer.

audi nos domine princeps dei es apud nos in electis sepulchris nostris sepeli mortuum tuum nullusque prohibere te poterit quin in monumento eius sepelias mortuum tuu
»hör oss, herre. du är en guds hövding bland oss; begrav din döda i den förnämligaste av våra gravar. ingen av oss skall vägra att giva dig sin grav till att där begrava din döda.»

congregatique sunt per singulas civitates oppida et loca ut extenderent manum contra inimicos et persecutores suos nullusque ausus est resistere eo quod omnes populos magnitudinis eorum formido penetrara
på den dagen församlade sig judarna i sina städer, i alla konung ahasveros' hövdingdömen, för att kasta sig över dem, som sökte deras ofärd; och ingen kunde stå dem emot, ty förskräckelse för dem hade fallit över alla folk.

qui respondit ei profecti sumus de bethleem iuda et pergimus ad locum nostrum qui est in latere montis ephraim unde ieramus bethleem et nunc vadimus ad domum dei nullusque nos sub tectum suum vult reciper
han svarade honom: »vi äro på genomresa från bet-lehem i juda till den del av efraims bergsbygd, som ligger längst uppe; därifrån är jag, och jag har gjort en resa till bet-lehem i juda. nu är jag på väg till herrens hus, men ingen vill här taga emot mig i sitt hus.

tunc contrita sunt pariter ferrum testa aes argentum et aurum et redacta quasi in favillam aestivae areae rapta sunt vento nullusque locus inventus est eis lapis autem qui percusserat statuam factus est mons magnus et implevit universam terra
då blev på en gång alltsammans krossat, järnet, leran, kopparen, silvret och guldet, och det blev såsom agnar på en tröskloge om sommaren, och vinden förde bort det, så att man icke mer kunde finna något spår därav. men av stenen som hade träffat bildstoden blev ett stort berg, som uppfyllde hela jorden.