Şunu aradınız:: rursumque (Latince - İsveççe)

rursumque bala concipiens peperit alteru
Åter blev bilha, rakels tjänstekvinna, havande, och hon födde åt jakob en andre son.

rursumque hester haec mardocheo verba mandavi
då lät ester giva mordokai detta svar:

rursumque ait dominus ad me cerno quod populus iste durae cervicis si
och herren talade till mig och sade: »jag har sett att detta folk är ett hårdnackat folk.

rursumque ait dominus ad mosen cerno quod populus iste durae cervicis si
och herren sade ytterligare till mose: »jag ser att detta folk är ett hårdnackat folk.

ita ut tintinabulum sit aureum et malum rursumque tintinabulum aliud aureum et malum punicu
en bjällra av guld och så ett granatäpple, sedan en bjällra av guld och så åter ett granatäpple, runt omkring fållen på kåpan.

rursumque misit saul nuntios ut viderent david dicens adferte eum ad me in lecto ut occidatu
då sände saul dit männen med uppdrag att skaffa sig tillträde till david själv och sade: »bären honom i sängen hitupp till mig, så att jag får döda honom.»

rursumque aedificabo te et aedificaberis virgo israhel adhuc ornaberis tympanis tuis et egredieris in choro ludentiu
Ännu en gång skall jag upprätta dig, så att du varder upprättad, du jungfru israel; ännu en gång skall du få utrusta dig med puka och draga ut i dans bland dem som göra sig glada.

cui respondit noemi benedictus sit a domino quoniam eandem gratiam quam praebuerat vivis servavit et mortuis rursumque propinquus ait noster est hom
då sade noomi till sin sonhustru: »välsignad vare han av herren, därför att han icke har undandragit sig att bevisa godhet både mot de levande och mot de döda!» och noomi sade ytterligare till henne: »den mannen är vår nära frände, en av våra bördemän.»

habitavit ergo iosaphat in hierusalem rursumque egressus est ad populum de bersabee usque ad montem ephraim et revocavit eos ad dominum deum patrum suoru
och josafat stannade nu i jerusalem, men sedan drog han åter ut bland folket, ifrån beer-seba ända till efraims bergsbygd, och förde dem tillbaka till herren, deras fäders gud.

rursumque mane die alio consurgentes invenerunt dagon iacentem super faciem suam in terram coram arca domini caput autem dagon et duae palmae manuum eius abscisae erant super lime
men när de dagen därefter åter kommo dit bittida om morgonen, fingo de ånyo se dagon ligga framstupa på jorden framför herrens ark; och dagons huvud och hans båda händer lågo avslagna på tröskeln, allenast fiskdelen satt kvar på honom.

at ille subiunxit iuste vocatum est nomen eius iacob subplantavit enim me en altera vice primogenita mea ante tulit et nunc secundo subripuit benedictionem meam rursumque ad patrem numquid non reservasti ait et mihi benedictione
då sade han: »han heter ju jakob, och han har nu också två gånger bedragit mig. min förstfödslorätt har han tagit, och se, nu har han ock tagit min välsignelse.» och han frågade: »har du då ingen välsignelse kvar för mig?»