Results for scriptura translation from Latin to Swedish

scriptura
skrift

tunc aperuit illis sensum ut intellegerent scriptura
därefter öppnade han deras sinnen, så att de förstodo skrifterna.

et iterum alia scriptura dicit videbunt in quem transfixerun
och åter ett annat skriftens ord lyder så: »de skola se upp till honom som de hava stungit.»

dicit enim scriptura omnis qui credit in illum non confundetu
skriften säger ju: »ingen som tror på honom skall komma på skam.»

et factas opere dei scriptura quoque dei erat sculpta in tabuli
och tavlorna voro gjorda av gud, och skriften var guds skrift, inristad på tavlorna.

aperiens autem philippus os suum et incipiens ab scriptura ista evangelizavit illi iesu
då öppnade filippus sin mun och begynte med detta skriftens ord och förkunnade för honom evangelium om jesus.

dicit enim scriptura non infrenabis os bovi trituranti et dignus operarius mercede su
skriften säger ju: »du skall icke binda munnen till på oxen som tröskar», så ock: »arbetaren är värd sin lön.» --

aut putatis quia inaniter scriptura dicat ad invidiam concupiscit spiritus qui inhabitat in nobi
eller menen i att detta är ett tomt ord i skriften: »med svartsjuk kärlek trängtar den ande som han har låtit taga sin boning i oss»?

coepit autem dicere ad illos quia hodie impleta est haec scriptura in auribus vestri
då begynte han tala och sade till dem: »i dag är detta skriftens ord fullbordat inför edra öron.»

nonne scriptura dicit quia ex semine david et bethleem castello ubi erat david venit christu
säger icke skriften att messias skall komma av davids säd och från den lilla staden betlehem, där david bodde?

omnis scriptura divinitus inspirata et utilis ad docendum ad arguendum ad corrigendum ad erudiendum in iustiti
all skrift som är ingiven av gud är ock nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse, till fostran i rättfärdighet,

et dixerunt ad invicem nonne cor nostrum ardens erat in nobis dum loqueretur in via et aperiret nobis scriptura
och de sade till varandra: »voro icke våra hjärtan brinnande i oss, när han talade med oss på vägen och uttydde skrifterna för oss?»

propter quod continet in scriptura ecce pono in sion lapidem summum angularem electum pretiosum et qui crediderit in eo non confundetu
det heter nämligen på ett ställe i skriften: »se, jag lägger i sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på den skall icke komma på skam.»

cum essem cum eis ego servabam eos in nomine tuo quos dedisti mihi custodivi et nemo ex his perivit nisi filius perditionis ut scriptura impleatu
medan jag var hos dem, bevarade jag dem i ditt namn, det som du har förtrott åt mig; jag vakade över dem, och ingen av dem gick i fördärvet, ingen utom fördärvets man, ty skriften skulle ju fullbordas.

dixerunt ergo ad invicem non scindamus eam sed sortiamur de illa cuius sit ut scriptura impleatur dicens partiti sunt vestimenta mea sibi et in vestem meam miserunt sortem et milites quidem haec fecerun
därför sade de till varandra: »låt oss icke skära sönder den, utan kasta lott om vilken den skall tillhöra.» ty skriftens ord skulle fullbordas: »de delade mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad.» så gjorde nu krigsmännen.

et erit manus mea super prophetas qui vident vana et divinant mendacium in concilio populi mei non erunt et in scriptura domus israhel non scribentur nec in terra israhel ingredientur et scietis quia ego dominus deu
och min hand skall drabba profeterna som skåda falska syner och spå lögnaktiga spådomar. de skola icke få en plats i mitt folks församling och skola icke bliva upptagna i förteckningen på israels hus, ej heller skola de få komma till israels land; och i skolen förnimma att jag är herren, herren.

quaeque sustinuerint et quae deinceps inmutata sint suscepere iudaei super se et semen suum et super cunctos qui religioni eorum voluerint copulari ut nulli liceat duos hos dies absque sollemnitate transigere quam scriptura testatur et certa expetunt tempora annis sibi iugiter succedentibu
stadgade judarna och antogo såsom orygglig sed för sig och sina efterkommande och för alla, som slöto sig till dem, att alltid, år efter år, fira dessa båda dagar, efter föreskriften om dem och på den för dem bestämda tiden,