Şunu aradınız:: judejcima (Sırpça - İsveççe)

judejcima dodje svetlost i veselje i radost i slava.
för judarna hade nu uppgått ljus och glädje, fröjd och ära.

a kajafa beše onaj što dade savet judejcima da je bolje da umre jedan èovek nego narod da propadne.
och det var kaifas som under rådplägningen hade sagt till judarna, att det vore bäst om en man finge dö för folket.

i razasla knjigu svim judejcima u sto i dvadeset i sedam zemalja cara asvira i reèima ljubaznim i istinitim,
och skrivelser, vänligt och välvilligt avfattade, utsändes till alla judar i de ett hundra tjugusju hövdingdömena i ahasveros' rike,

ali jerovoam zavede zasedu da im zadju za ledja, i tako judejcima behu spred jedni a s ledja zaseda.
men jerobeam hade låtit kringgå dem och lagt ett bakhåll för att falla dem i ryggen; så stodo de nu mitt emot juda män och hade sitt bakhåll bakom dem.

jer mardohej napisa ovo, i razasla knjige svim judejcima koji behu po svim zemljama cara asvira, blizu i daleko,
och mordokai tecknade upp dessa händelser och sände skrivelser till alla judar i konung ahasveros' hövdingdömen, både nära och fjärran,

pa opravi oltar gospodnji i prinese na njemu žrtve zahvalne i u slavu, i zapovedi judejcima da služe gospodu bogu izrailjevom.
och han upprättade herrens altare och offrade tackoffer och lovoffer därpå, och uppmanade juda att tjäna herren, israels gud.

a isus više ne hodjaše javno po judejcima, nego odande otide u kraj blizu pustinje u grad po imenu jefrem, i onde hodjaše s uèenicima svojim.
så vandrade då jesus icke längre öppet bland judarna, utan drog sig undan till en stad som hette efraim, på landsbygden, i närheten av öknen; där stannade han kvar med sina lärjungar.

a kad se prepis od knjige cara artakserksa proèita pred reumom i simsajem pisarem i pred drugovima njihovim, oni brže otidoše u jerusalim k judejcima, te im zabraniše oružanom silom.
så snart nu vad som stod i konung artasastas skrivelse hade blivit läst för rehum och sekreteraren simsai och deras medbröder, gingo de med hast till judarna i jerusalem och hindrade dem med våld och makt.)

a jestira reèe: ako je ugodno caru, da se dopusti judejcima u susanu i sutra da uèine po današnjoj naredbi i deset sinova amanovih da obese na vešala.
ester svarade: »om det så täckes konungen, så må det också i morgon tillstädjas de judar, som äro i susan, att göra efter påbudet för i dag; och må hamans tio söner bliva upphängda på pålen.»

deèice! još sam malo s vama; tražiæete me, i kao što rekoh judejcima: kuda ja idem vi ne možete doæi, i vama govorim sad.
kära barn, allenast en liten tid är jag ännu hos eder; i skolen sedan söka efter mig, men det som jag sade till judarna: 'dit jag går, dit kunnen i icke komma', detsamma säger jag nu ock till eder.

nego idi ti, i proèitaj iz knjige koju si napisao iz mojih usta, reèi gospodnje, narodu u domu gospodnjem u dan posni, i svim judejcima koji dodju iz gradova svojih proèitaj;
men gå du dit; och ur den rulle som du har skrivit efter min diktamen må du därpå fastedagen läsa upp herrens ord inför folket i herrens hus. inför hela juda, så många som komma in från sina städer, må du ock läsa upp dem.

i da se ti dani spominju i slave u svakom naraštaju, u svakoj porodici, u svakoj zemlji i u svakom gradu; i ti dani furim da ne prestanu medju judejcima i spomen njihov da ne pogine u semenu njihovom.
och att dessa dagar skulle ihågkommas och firas i alla tider, i var släkt, i vart hövdingdöme och i var stad, så att dessa purimsdagar oryggligt skulle hållas bland judarna och deras åminnelse icke upphöra bland deras efterkommande.

da je car dopustio judejcima što su u kome god gradu da se skupe i brane život svoj, da potru i pobiju i istrebe svaku vojsku kog mu drago naroda i zemlje, koji bi udarili na njih, i decu njihovu i žene njihove, a imanje njihovo da razgrabe.
att konungen tillstadde judarna i var särskild stad att församla sig till försvar för sitt liv och att i vart folk och hövdingdöme utrota, dräpa och förgöra alla väpnade skaror, som angrepe dem, ävensom barn och kvinnor, varvid deras ägodelar såsom byte skulle givas till plundring,

i dozvaše pisare careve u isto vreme, treæeg meseca, koji je mesec sivan, dvadeset treæeg dana, i pisa se sve, kako zapovedi mardohej, judejcima i namesnicima i knezovima i upraviteljima po zemljama, od indije do etiopije, sto i dvadeset i sedam zemalja, u svaku zemlju njenim pismom i svakom narodu njegovim jezikom, i judejcima njihovim pismom i njihovim jezikom.
så blevo nu strax konungens sekreterare tillkallade, på tjugutredje dagen i tredje månaden, det är månaden sivan, och en skrivelse, alldeles sådan som mordokai ville, utfärdades till judarna och till satraperna, ståthållarna och furstarna i hövdingdömena, från indien ända till etiopien, ett hundra tjugusju hövdingdömen, till vart hövdingdöme med dess skrift och till vart folk på dess tungomål, jämväl till judarna med deras skrift och på deras tungomål.