Şunu aradınız:: ja se obicno razbolim (Sırpça - İsveççe)

a ja se žalim na učenje smh.
och jag klagar över mina studier.

za ljubav moju ustaju na mene, a ja se molim.
till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.

jer ja se veæ žrtvujem, i vreme mog odlaska nasta.
ty själv är jag nu på väg att offras, och tiden är inne, då jag skall bryta upp.

zadriglo je srce njihovo kao salo, a ja se tešim zakonom tvojim.
deras hjärtan äro okänsliga såsom fett, men jag har min lust i din lag.

nenavidim one koji poštuju propadljive idole; ja se u gospoda uzdam.
i din hand befaller jag min ande; du förlossar mig, herre, du trofaste gud.

a ja se, gospode, u tebe uzdam i velim: ti si bog moj.
ty jag hör mig förtalas av många; skräck från alla sidor! de rådslå med varandra mot mig och stämpla för att taga mitt liv.

a ja se uzdam u milost tvoju; radovaæe se srce moje za spasenje tvoje.
på det att min fiende icke må säga: »jag blev honom övermäktig», och på att mina ovänner ej må fröjda sig, när jag vacklar.

a ja se molih za tebe da tvoja vera ne prestane; i ti kad god obrativši se utvrdi braæu svoju.
men jag har bett för dig, att din tro icke må bliva om intet. och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder.»

ja se u bolesti njihovoj oblaèih u vreæu, muèih postom dušu svoju, i molitva se moja vraæaše u prsima mojim.
jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud;

ako protiv mene vojska u logor stane, neæe se uplašiti srce moje; ako se na me rat digne, ja se ni onda neæu bojati.
om ock en här lägrar sig mot mig, så fruktar ändå icke mitt hjärta; om krig uppstår mot mig, så är jag dock trygg.

a car sedekija reèe jeremiji: ja se bojim judejaca koji su prebegli ka haldejcima, da me ne predaju u njihove ruke, te æe mi se narugati.
konung sidkia svarade jeremia: »jag rädes för de judar som hava gått över till kaldéerna; kanhända skall man lämna mig i deras händer, och de skola då hantera mig skändligt.»

a ja se ne zatezah iæi za tobom kao pastir, i dan žalosni ne želeh, ti znaš; šta je god izašlo iz usta mojih, pred tobom je.
det är ju så, att jag ej har undandragit mig herdekallet i din efterföljd, och fördärvets dag har jag icke åstundat; du vet det själv. vad mina läppar hava uttalat, det har talats inför ditt ansikte.

a ja se molim tebi, gospode; vreme je da se smiluješ, bože; po velikoj milosti svojoj usliši me, jer je istinito spasenje tvoje.
om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.

a ujutru izašav stade i reèe svemu narodu: vi niste krivi; eto, ja se podigoh na gospodara svog i ubih ga; ali ko pobi sve ove?
och om morgonen gick han ut och ställde sig där och sade till allt folket: »i ären utan skuld. det är jag som har anstiftat sammansvärjningen mot min herre och dräpt honom; men vem har slagit ihjäl alla dessa?

zato èujte judejci reè gospodnju, svi judejci koji stanujete u zemlji misirskoj: evo, ja se zaklinjem velikim imenom svojim, veli gospod, da se ime moje neæe više izricati ustima ni jednog judejca u svoj zemlji misirskoj da bi rekao: tako da je živ gospod gospod!
men hören då också herrens ord, i alla av juda, som bon i egyptens land: se, jag svär vid mitt stora namn, säger herren, att i hela egyptens land mitt namn icke mer skall varda nämnt av någon judisk mans mun, så att han säger: 'så sant herren, herren lever.'